Äntligen lyfte planet från Arlanda. Det var lördagen den 28 mars och jag var på väg till barnhemmet i Poretskoe, Ryssland. Det var första gången som jag reste dit och jag var spänd av förväntan. Mina medresenärer från föreningen var Tina Oinas,  Gunilla Spangenberg, Göran Axelsson och vår tolk Nadja Magnusson. En del av oss hade barn från barnhemmet sedan tidigare, andra önskade göra en inbjudan för första gången. 

I Moskva blev det några timmars väntetid på att vårt tåg skulle avgå. Då Göran hade med sig sin gitarr kändes inte väntetiden lång. Göran spelade och vi sjöng efter bästa förmåga. Andra tågresenärer tittade nyfiket på oss, men ingen hindrade oss, så det var tydligen okej att ”underhålla” denna sena lördagskväll i Moskva.

Efter att ha tillbringat ca 9 timmar i en liggvagn ankom tåget i rätt tid till Chumerley, en liten stad en halv timmas resa från barnhemmet. Vi tog en taxi från stationen till barnhemmet. Naturen efter vägen var omväxlande barrskog och öppna områden med fält och åker. Vägen var spikrak och asfalterad för mycket länge sedan. Då vi passerat floden Sura och jag fick se barnhemmets stora byggnader torna upp sig framför mig, blev jag dubbelt tacksam. Att nå målet med denna taxi som sett sina bästa dagar kändes som en framgång, och att nu äntligen vara framme vid resans mål var fantasiskt.

Det var tidig morgon då vi kom fram. Det var lugnt och stilla runt barnhemmet. Efter att vi serverats te och kex gick vi för att leta på våra barn. Jag var spänd av förväntan, sov alla barnen eller skulle de komma och möta oss? Efter att ha försökt uttala mitt barns namn på ett ryskt sätt blev jag visad till ett rum där hon bodde. Det blev ett kärt möte . Hon hade väntat i flera timmar och ej velat eller kunnat sova.

Det var tre flickor på rummet. De hade varsin säng, sängbord och en gemensam garderob. I rummet fanns ett bord med tre stolar och några idolbilder på väggarna. Efter frukost gick vi med våra barn till marknaden. Vi gjorde också ett badhusbesök. Vi tog med oss ett gäng badsugna barn så att de skulle få roa sig i den stora badbassängen. Badhuset var alldeles nybyggt och det var verkligen supersnyggt. Jag blev bekant med en badhusvärdinna som ville bjuda på te.

På eftermiddagen var det uppträdande med sång och dans. Barn i olika åldrar deltog i olika sång och dansnummer. Det var mycket underhållande och trevligt att se.Vi träffade rektorn som hälsade oss välkomna med te. Denna första dag var full av nya intryck så vi somnade allesammans ovaggade. Våra rum var belägna vid sjuksköterskans mottagning, i pojkarnas byggnad. Där fanns det några rum som vi fick bo i men som annars användes som sjukrum.

De följande dagarna skulle fortsätta i samma intensiva tempo. Flera fantastiska uppträdanden av barnen framfördes. Det var sång, musik och teater, barnen var riktigt duktiga. Vi fick se tävlingar mellan barnen i sporthallen, alla kämpade storartat.

Vi gick till ett café med ett stort gäng barn där vi serverades chokladbitar, rulltårta och dricka.

Cafébesöket blev mycket uppskattat av oss alla. En dag bakade vi piroger med barnen och därefter drack vi te tillsammans. Vi gjorde ett besök på skolan i byn och fick vara med på några lektioner och se hur undervisningen bedrevs. Det var mycket intressant. När barnen var i skolan gjorde vi utflykter, en längre utflykt gjorde vi till Cheboksary en storstad, 2-3 timmars bilfärd från barnhemmet. I Cheboksary besökte vi en kyrka och ett shoppingcenter samt promenerade vid Volgas strand. På hemresan därifrån stannade bussen till för en liten trivsam picknick. På barnhemmet fick vi tillfälle att träffa alla rumsmammor över en kopp te.

Rektorn presenterade barnhemmets verksamhet, nuvarande projekt, inriktning och framtidsplanering.

Bemötandet från barnhemsledningen och övrig personal var mycket gott. Rektor Lidia var mycket tacksam över föreningens engagemang och stöd. Hon berättade även att de barn som får åka till Sverige utvecklas bättre än övriga barn.    

Sista kvällen hade vi avskedsfest för barnen, vi hade pyntat matsalen med ballonger.

Det serverades läsk till maten och godispåsar delades ut. Göran spelade gitarr och vi sjöng en rysk sång som vi övat in.

Den här resan har varit mycket givande för mig.                                     

Att se barnen i deras hemmiljö, se deras gemenskap med varandra och träffa många glada barn har verkligen varit fantastiskt.

Att resa till barnhemmet och se barnen i deras vardag, på väg till matsalen och till skolan har gjort att jag fått en större inblick i hur barnens dagar ser ut.

Jag kan varmt rekommendera er att resa till barnhemmet i Poretskoe. 

Anita Svärm.